Jag känner att jag behöver börja om lite igen så tänker sluta skriva på denna blogg och i fortsättningen finns jag på denna bloggaddress : www.ssheldon.devote.se
Länk finns i min instagram profil och nånstans på min facebook med haha :) hoppas att ni fortsätter läsa, fast på andra bloggen. Kramar <3

Jag va hos mamma enda från fredagen till tisdagen och igår träffade jag Nicklas. Det var hur bra som helst hos mamma, och det var underbart att få träffa Nicklas. Natten mellan måndag och tisdag så låg jag och lyssnade på Kent's låt "utan dina andetag" och kom att tänka på Nicklas. Och jag började nästan gråta när jag förstod hur himla mycket han betyder och hur himla mycket jag älskar han. Han är verkligen det bästa jag har, hade inte riktigt klarat mig utan honom. Det är jag stensäker på, 100%.
Igår va det skola och det gick riktigt bra. Som jag kanske redan skrivit så har jag ju klippt lugg och två i klassen plus en lärare sa att jag va fin i håret, vilket gjorde mig rätt glad. Och inatt sov jag hos nicklas, vilket var jättemysigt. Behövde verkligen det.

Har spenderat helgen hos mamma och idag är det söndag och jag ska hem till Osby igen. I fredag så var jag med min moster hela eftermiddagen och vi bytte boken jag fick av henne i julklapp (fick en till likadan) till en Harry Potter bok, och sen hade jag ett presentkort med och det utnyttjade jag senare på kvällen i Ystad med att handla ännu en Harry- bok. Jag hämtade även mina julklappar från pappas släkt och av min gammelfarmor fick jag tre Harry-böcker! Så nu har jag alla böckerna förutom ettan och sjuan, vilket gör mig helt jäääätteglad för Harry Potter är underbart. Det lugnar liksom ner mig på samma sätt som Nicklas gör, fast Nicklas är ju typ 1000% ggr bättre. Men när man inte har honom nära hela tiden så kan det vara bra att kunna läsa lite Harry.
Jag saknar Nicklas... och som många som läser min blogg nog förstått mår jag inte så jättebra. Men det är iallafall inte lika illa nu som för nån vecka sen och det är ju bra. Jag känner mig som en porslinsdocka, och minsta lilla elakhet eller hårt ord får mig att krossa lite grann, och jag avskyr det! Jag önskar jag kunde ha Nicklas nära alltid, att han kunde hålla om mig alla de där ångestfyllda nätterna. Så att jag slipper vara ensam. För ensamheten är sååå jobbig, den kväver mig och jag får panik!
Igår såg vi Hobbit, jag somnade typ 3-4 ggr under tiden men den va bra, trots att den va så lång...
Hoppas alla har det bäst kram

jag funderar på att sluta blogga men vet ej riktigt... så ni som faktiskt läser den kan väl kommentera och säga vad ni tycker? det känns liksom som att jag bara skriver om nicklas hela tiden, och det känns otroligt fjortis. jag vill inte att folk ska tro att jag e fjortis. för det är jag inte. jag behöver skriva, för att få ut mina känslor, men jag har nyss börjat skriva dagbok igen och vet inte om jag ska fortsätta bloggen eller inte... har lite smått beslutsångest så om alla bara kunde vara snäll och kommentera och säga va de tycker så blir jag glad... för känns inte riktigt som att det ens är någon som läser min blogg längre

Nyårsafton idag då. Mitt tredje nyår som tonåring, och denna gången mår jag bra och allt är BRA. Många verkar tro att jag är samma nu som jag var för två år sedan, men de människorna känner mig förmodligen inte så bra som de tror för jag har gjort några extrema framsteg och jag är så trött på att höra alla människor säga hur dålig jag är, för det är jag ju inte.
Förra nyår satt jag tillsammans med Ronja på Långanäs ungdomshem, avdelning Slottet, och drack alkoholfi champange och lovade varandra att 2013 skulle bli ett mycket bättre år och att vi skulle ordna upp allt. Hon grät, jag grät, och jag gick in på hennes rum och kramade henne trots att det var mot reglerna att gå in på varandras rum. Ronja är verkligen min bästa vän, hon stöttade mig igenom några av de svåraste dagarna på Långanäs på ett sätt ingen annan någonsin gjort förr. Vi gjorde det bästa av situationen, tog vara på varandra och levde i vår egen värld.
I år firar jag med Nicklas, sitter för tillfället i hans kök och tittar på medans han lagar mat. Det känns bra att vara med honom, känns bra att han kommer krama mig när jag förmodligen börjar gråta vid tolvslaget för att jag vet att farfar skjuter stjärnor till mig. "Mamma, mamma, farfar skjuter stjärnor till mig!"
Det e bra nu.

Har spenderat dagen med att ligga/sitta och rulla rundor i sängen och snackat med Mi på kik. Jag och Mi har känt varandra sedan vi båda var små och blonda och gick i första klass. Vi har bråkat, slagit, sparkat, spottat, hatat, älskat, kramats och pussats och vart bästa vänner och värsta ovänner. När jag började snacka med henne igen för någon dag sedan så var jag hundra procent säker på att vi skulle börja bråka bara någon timme senare, men saker och ting har funkat rätt bra. Inget bråk och inget gnäll och det känns faktiskt bra, för hon är en av mina äldsta vänner så det känns bra att ha henne i mitt liv, hur jobbiga vi än kan vara mot varandra ibland. Nu tror jag däremot att vi kan ta detta moget och lugnt och undvika att vara som förut, tror på att detta kan funka nu. För hur mycket jag än hatat henne ibland så har hon alltid vart min Misan, och jag tror inte att det är något som går att ändra på. Vi har för starka band och för många minnen mellan oss helt enkelt. Idag har hon och jag snackat mestadels om Hayley Williams (sångaren i Paramore), vikt och utseende. Och jag vill bara säga till alla människor som läser detta att gud va ni är fina, ni är fina precis så som ni är, och det hoppas jag att ni förstår. Och Mi, du är också fin som du är, du behöver inte kämpa för att bli finare, för du duger precis så som du är. 

  Detta har jag försökt förklara för Mi många ggr, men det går liksom inte in. Och jag förstår varför, för jag har vart i samma sits. Man försöker lyssna på det alla andra säger, men samtidigt så säger monstrena i huvudet att nej, så är det inte. Monstrena säger att man är ful, värdelös, fet och äcklig. Och en annan del av huvudet säger att det monstrena säger inte är sant. Men när man är nere på botten så är det alltid monstrena som vinner diskussionerna, för på botten är det de som regerar. Tyvärr. 

Monstrena i mitt huvud finns kvar, men inte lika mycket. För jag är inte på botten längre, så de kan inte nå mig på samma sätt längre, det goda och bra tar övertaget. Och precis som jag sa till Mi innan så är jag nöjd med min kropp och mitt utseende, men dock inte med min vikt.. Men vikten går ju alltid att fixa, har ju t.ex gått ner hur mycket som helst efter att jag flyttade ifrån Långanäs och det gör mig glad. För jag vill vara såhär mullig och gullig och fin som jag är nu, det är precis lagom.. varken tjockare eller smalare, för jag gillar mig själv. Och det tänker jag fortsätta med. Hoppas att iallafall någon tar åt sig av det jag skriver och att alla har en grym fredag. Kramar i massor, puss

Jobbit läge: blir inte att träffa nicklas imorgon.
KAAANSKE kan vi träffas på lördag och då KAAANSKE jag hinner träffa hans pappa med. Jag förstår att nog ingen riktigt fattar hur viktigt det är för mig att träffa hans pappa, jag vill göra ett gott intryck. Det är mestadels det som det handlar om. Och självklart att jag kan göra det nån annan gång. Men det är nuuuu jag VILL göra det, nu är jag ju förberedd och allt. Så hoppas verkligen att nicklas låter mig komma på lördag. Den främsta anledningen är ju att jag vill träffa nicke, såklart. Har vart utan han snart en vecka och börjar få lte smått abstinens efter honom haha, saknar honom. Nästa vecka ska jag fira nyår med honom och Rex och senare i veckan ska vi och köpa en bokhylla till mig, vilket känns gryymt!! Jag saknar däremot Julia... vill ha en sån där varm, hård julia-kram som aldrig är osäker och som alltid förklarar att man fixar det. Nästan så att jag misstänker att julia är en superhjälte och att hon delar med sig av sin superstyrka via kramarna haha. Jag har en jävla huvudvärk och funderar på att hoppa in i duschen. Allt kommer kännnas bättre då, hoppas jag iallafall. Också är jag ju hungrig med imed att jag inte ätit mer än frukost, men orkar inte bry mig för tillfället. Får väl ta en macka. Ha det bäst.

Hmmm, intressant fakta : 

1) jag har en finne i örat 

2) jag lyckades ta bort batteriet på min dator(!!!!)

3) jag är kissnödig

Hoppas att alla har haft en grym jul och fått vara med sina nära och kära och bara fått kärlek på ett eller annat vis. Nu är jag hemma i Osby igen, vilket känns både skönt och bra, och har haft det riktigt bra när jag vart hemma. Trots att min julstämning vart ungefär på noll detta året. Kanske är det Nicklas jul-hat som smittar av sig, haha. Men aa, trots ingen julstämning alls så har det vart mysigt och enbart fint. Inga bråk, inget tjaffs. Bara mysiga härligheter, Carros goda mat, pappas dåliga skämt och mammas höga skratt. 

 Idag när jag kom hem så var det första jag gjorde att packa upp alla mina grejer nu från när jag vart hemma och sedan fixade jag lite snabbt och lätt på mitt rum. Jag har satt upp en skylt på väggen där det står "Family, a gift that last forever" och runt den ska jag sätta upp lite foton osv på alla de människor jag räknar som min familj helt enkelt.. Ska gå till bibblan imorn och skriva ut lite foton, bara för att jag e badass hihi. Hitills har jag ett foto på mig och farfar när jag var liten och jag har på mig en tröja där det står "farfar är min bästis", ett foto på mig och farmor när jag var liten och farmor nyss tatuerat sig och vi båda ser jätteglada ut, ett foto på Liam när han var liten från en skolavslutning när jag gick låg/mellanstadiet och sedan några söta vykort. Jag har gett mamma uppgiften att leta upp ännu fler familjebilder, så det kommer nog bli finfint tror jag haha :) Känns så vuxet och coolt att ha ett "tema" på väggen istället för att bara sätta upp en massa trams och tjaffs. 

   Idag är jag glad och imorgon ska jag med vara glad, så är det bara. På fredag så ska jag till Nicklas, och då blir det första gången jag träffas Nicklas och Jossans pappa.. Det känns nevöst, men det är först nu det börjat kännas så haha. Han är säkert hur snäll som helst och så, och jag är ju en sådan som tycker bra om alla. Men det jag är nervös för är att han ska tycka illa om mig eller något sådant, precis som att jag var orolig över att Rebecca och Jossan skulle tycka illa om mig när jag först träffade dom. Men med Jossan och Rebecca kom jag ju hur bra översens med som helst och jag gillar dom och de gillar mig så förhoppningsvis blir det väl likadant med deras pappa. Jag är ju en snäll människa, en man gillar och tycker är rolig. Så är det bara haha. Men är ändå nervös, för det är Nicklas pappa, och jag vill göra ett bra första intryck. 

kramar i massor till alla.