Blev att jag stannade hemma idag med, men imorn SKA jag till skolan. Oavsett vad! Så deså. Vilket betyder att det är dags att sova alldeles strax.
Har mått myyycket bättre idag och känner faktiskt att det nog kommer gå rätt bra imorn trots att jag inte vill dit. Nicklas har vart helt underbar mot mig idag, och innan idag när jag blev rätt ledsen över att jag kände mig tjock och ful så var han helt fantastisk som sa en masaa stöttande grejer, att jag var fin och precis lagom osv osv och nu kan jag inte sluta le. För jag har utan tvekan den bästa pojkvännen i hela vida världen. På fredag får jag äntligen träffa han och vi ska ha en extremt mysig helg, har jag bestämt haha, saknar honom så mycket!
Hoppas alla haft en grym dag, och kommer sova gott.
Kramar!

Fick stanna hemma från skolan idag med och det är jag enbart glad över för igår mådde jag inte alls bra och hade aldrig någonsin orkat mig upp för sängen imorse. Jag bröt ihop och var rätt ledsen, men inte för någon speciell anledning, kände mig inte ensam. Så bli inte oroliga eller så.. Jag mår bra nu. 

Jag hade en underbar dröm inatt om Nicklas, och i drömmen kalla han mig för sin ängel, höll om mig jättemycket och pussade mig på kinden. Jag vet att det bara är fyra dagar sedan som jag träffade honom (visserligen bara i en timme men ändå) och att jag redan skrivit detta i flera inlägg sen dess.. men jag saknar och längtar efter honom. Han kanske kommer hem på torsdag, men om han inte gör det så ses vi iallafall på fredag. Så hitills är det ju det jag får se fram emot. (fredagfredagfredagfredag) 

 Imorn ska jag iallafall ge mig iväg till skolan och om jag fortfarande mår dåligt så får jag åka hem under dagen eller nått. Får se hur det blir. Men det bästa är ju om jag står ut hela dagen, så det fixar jag nog. Ändå en rätt bra dag imorn. Och torsdag är med bra. Och fredag är kort. Så ja, känner mig rätt okej. Jag har legat och tittat på Vänner hela dagen och nu hade jag tänkt fixa lite på min spotify, känns som om jag aldrig kommer bli nöjd med mina listor haha. Hoppas alla har det bäst. Kramar. 

Jag mår dåligt. Hela helgen har jag mått illa, och gjorde det idag med. Känns som om jag typ ska spy hela tiden och det är sjukt jobbigt. Jag vet inte varför det är så, kanske är jag bara påväg att bli sjuk eller så är det för mycket i mitt huvud just nu, brukar må dåligt i såna tillfällen. Jag känner mig stressad och ensam och i skolan verkar ingen vilja prata med mig ens när jag försöker prata med dom, Anci verkar tro att jag inte menar allvar med att jag mår dåligt utan att det bara är en ursäkt för att få stanna hemma, men så är det inte! Jag vill bara inte vara i skolan när det känns som om jag ska spy hela tiden och blir yr hela tiden. Aa, det kanske beror på att jag känner mig stressad, men isåfall hjälper det ju heller inte att vara i skolan! 

Jag vill vara med Nicklas, men han verkar vara för upptagen med att ha plats med mig för tillfället och jag förstår honom. Utbildningen är jobbig, tar tid och ja, han kan inte alltid ha tid för mig. Och jag har kanske lite svårt att acceptera det, för jag har ju ingen annan. Så jag vet inte vad jag ska göra, vem jag ska prata med och vem jag ska vara med. Jag har inga vänner. Jag har ingen ordentlig familj. Och det hade jag inte vart ens om jag bott hemma, för där mår jag ju inte bra. Och här mår jag bra, men det är en fosterfamilj och alla här har känt varandra så mycket längre än vad de känt mig så jag känner mig utanför. Och ordet fosterfamilj gör mig ledsen, för det får mig att inse att jag fortfarande är ett socfall, hur bra jag än mår. Jag hatar den här typen av ångest... familje- ångest. Att inte veta var jag hör hemma. För det känns verkligen inte som om jag hör hemma någonstans. Det känns inte som att någon har plats för mig. Och jag vet att det inte är så det är, men det är så det känns. 

Det känns... som om jag blivit ersatt. Mamma har sin sambo och han har sina döttrar, och de brukar va på mitt rum, så boom en familj där man inte ser några tecken av att jag bott där. Pappa och Carro har Liam och Charlie, och mitt rum har blivit pappas målarstudio...boom en familj där man inte ser några tecken av att jag bott där.

Nicklas har sin familj, de har varandra, och jag är bara hans flickvän, inte en familjemedlem. Även fast jag ser HAN som min familj. Anci och Håkan har varandra och Cecilia och i skolan känner alla redan varandra! Och jag bara sitter här inne på mitt rum, och i skolan sitter jag bara osynlig bredvid- för jag har alltid känslan av att folk inte vill ha mig där. Och den känslan är svår att bli av med. Det känns som att jag är i vägen, som att jag stör, som att jag är jobbig, som att jag misslyckas, som att jag gör folk besvikna.. jag vill ha min Nicklas här. Jag behöver träffa honom oftare än såhär för jag hatar att vara ensam... och jag har ingen annan.  

Kvällen gick inte som förväntat igår och jag är enbart besviken, men filmen var iallafall underbar till hundra procent. Första gången jag läste Hungerspelen (den första boken) så var min tanke att "åååh de måste göra en film av denna ju" och några år senare kom första filmen ut och det kändes fantastiskt. Fast första filmen var inte alls lika bra som boken, men den funkade iallafall. Och nu när ANDRA boken kommit ut på film blev jag ju ännu mer överlycklig och ja, det var verkligen en enorm upplevelse att få se det där som jag läst fast med riktiga människor och med ljud och ljus och allt det där som är på film som inte är i böcker haha. 

  Sedan började jag och mamma att bråka, och helt ärligt så förvånade det inte mig. Jag har vart hos henne ensam nu alldeles för många gånger så jag kände redan i fredags på mig att nu skulle det liksom inte funka mer, och det va därför jag egentligen ville ha med Nicklas men han skulle va med Tobbe nu denna helgen och jaa, självklart att han inte kan vara med mig alltid. Men det skulle ändå vart rätt skönt att ha han där för då hade jag kanske sluppit bråk. Men aja, nu blev det som det blev och jag & mamma pratade inte med varann på hela kvällen igår och imorse tog jag första bästa tåg hem och ja, nu är jag hemma i min trygghet, i min galax. Och det känns bra. 

Jag saknar Nicklas och hatar att inte veta när jag får träffa honom. Jag vet iallafall att vi ska träffas i helgen, så hitills är det väl det jag får längta efter. Men det känns som en evighet tills dess.. och jag är inte alls på humör att vänta en massa evigheter för jag behöver en kram, behöver pussar i massor och någon som säger "jag älskar dig". Jag är jätteglad för hans skull att han går utbildningen nu, så det känns nästan elakt och själviskt att sakna honom.. för detta är ju någon han vill göra, något bra. Något som han behöver liksom. Men aja, jag klarar mig alltid. Känner mig lite ensam, men vem gör inte det egentligen? Vet ju att jag träffar han snart igen.. 

 Hoppas alla har det bäst, för det har inte jag riktigt.. kram

Hakuna matata, det är ord som är bra. Idag känns som.en hyfsat bra dag, och det beror väl förmodligen på att jag ska på bio och se Catching Fire idag, andra Hungergames-filmen. Och det ska bli awesome!!!!! Jag har liksom redan läst alla böckerna (första boken har jag läst nästan 20 ggr och de andra bara 2-3 ggr vardera. Bra är dom iallafall!!) Så ska bli spännande att se hur dom gjort filmen. Lääängtar!!!
Hitills ligger jag fortfarande i sängen och funderar på att inte gå upp riktigt än, för det är skönare här jaa. Men hoppas att alla får en superbra dag!! Kram!

Det finns så överdrivet mycket grejer här i världen som är så extremt VIKTIGT, men trots det är det ingen som bryr sig tillräckligt för att ens försöka göra en skillnad.
I cirka två år, från hösten 2011 till mars nu 2013, så mådde jag skit, var nere på botten. Men det var det ingen som riktigt såg, de såg mig bara som vemsomhelst. Och när man blir sedd som vemsomhelst så känner man inte nån verklig mening med allt. Jag flytta till en fosterfamilj, sen till en annan, till ett låst behandlingshem, sen till ett öppet och nu är jag tillbaka i den första familjen och mår riktigt bra för första gången någonsin.
När jag sätter mig ner, tar ett djupt andetag och tänker tillbaka på allt så förstår jag inte..jag förstår inte hur det kunde bli så dåligt. Och att det dåliga kunde leda till nått sånt här bra som jag har nu. När jag sätter namn på allt jag gått igenom, så som jag mått osv så blir jag nästan rädd. Självskadebeteende, rymningsbenägen, självmordsbenägen, ätstörningar, deprission. Det är först när man säger det så som folk inser allvaret. Men jag fixa mig igenom det. Nicklas hjälpte mig komma ur självskadebeteendet helt och hållet, fick mig att börja äta normalt..och tack vare honom tycker jag till och med om mig själv nu. För jag har förstått att jag är fin precis så som jag är, jag behöver inte ändra mig en massa hela tiden för att vara bra, för att duga.
Jag vill förändra världen på nått sätt. Jag vill hjälpa de som mår som jag mått, få dom att förstå att de är fina precis som de är. Jag vill att de ska klara sig upp ur mörkret precis som jag gjorde. Jag vill att de ska ordna upp sina liv, strunta i det förflutna och ta nya tag. För jag vet att man kan klara det bara man kämpar tillräckligt mycket. Hoppas att jag iallafall fått någon att lyssna lite med att skriva detta, men aa kram<3

Fredagen spenderades hemma hos mig med massvis av mys med Nicklas och igår åkte vi till Agunnaryd, till huset som Nicke ska bo i vissa dagar i veckan nu när han pluggar i Växjö, och stannade där tills idag och nu e vi hemma i Lönsboda hos han och är så glad att jag slipper vara ensam för jag avskyr verkligen söndagar.
Det var verkligen underbart att vara i Agunnaryd med Nicklas, trots att det bara var en natt. Så mysigt och fantastiskt att vara sådär ensama, helt för oss själva och bara...vara liksom. U.N.D.E.R.B.A.R.T Önskar det kunde vara så hela tiden...

Nu har jag spenderat mestadels av eftermiddagen med att spela gta 5 (och krockat, förstört massa bilar, slagit ihjäl folk och blivit jagad av polisen) och sen va jag med Nicklas och titta på en bil med. Känns bra att vara här hos han nu, hem ljuva hem, trivs så bra. Men imorn e det skola, Nicklas ska till Växjö och ja...det känns lite sorgligt nu när man vart med han hela helgen men aa.. (gamerN på bilden jaao eller inte;))
NU ÄR DET KAFFEDAGS..typ

Vart fullt upp nu hela kvällen känns det som haha. Plocka undan på rummer, var ute och gick i 35 minuter, duschade, dammsugade rummet, fixade bland mina böcker och torkade av över allt. Nu sitter jag för tillfället på toaletten och ska snart lägga mig och titta på Vänner igen. Rätt onödigt inlägg det här egentligen men aa, jag är på riktigt bra humör så jag bryr mig faktiskt inte ihihih :D kram