Någon gång i början av sommaren så lovade jag Nicklas att tvätta och städa hans bil och ÄNTLIGEN har vi tagit tag i det haha. I fredags efter att vi vart på skroten i k-stad så städade vi den och igår tvättade vi den. Eller ja, JAG tvättade den. Känner mig grym, gjorde det till och med frivilligt höhö. Har sovit hos han två nätter i rad och inatt sov han hos mig. Så himla mysigt att vara så mycket med han, det gör mig glad. Det jobbiga är ju när man sedan ska säga hejdå, men det går över efter ett tag. Fast nu imorse var det faktiskt inte så jobbigt. Allt känns bra, och denna veckan ska jag inte kaosa upp en massa.
Om nån vecka börjar han sin utbildning i Växjö för att ta sista delen av sitt lastbilskort och trots att jag är glad för hans skull så gör det ont i mig att han ska vara så långt borta från mig. Men äsch, vi fixar det med. Vi har ju fixat allting annat hittills, trots att det vart svårt och jävligt jobbigt emellanåt. Med Nicklas så känner jag mig verkligen älskad, att jag är värd att kämpa för. Och när han säger det så tror jag han. Det är vi nu, och allt är bra och blir bara bättre och bättre. Jag tror på detta.