Hem ljuva hem.
Det känns tryggt och varmt att ligga hemma i min sköna säng igen. Känns bra att vara hemma. Det har vart skönt att vara hos pappa och ska dit i helgen med, så det är rätt okej ändå. Men ändå skönt att vara hemmahemmahemma. Mitt humör har ordnat upp sig lite grann nu, och jag och Nicklas är sams igen tror jag. Hursomhelst så hoppas jag att både hans och mitt humör är bättre imorn.
Jag träffade Ada några timmar på hennes skola i Svedala och tittade när hästapollarna hoppade omkring och var söta iih. Frös visserligen som fan,men det var rätt lugnt ändå. Skönt att träffa henne, min fina tant.

Både igår och idag har jag haft värsta spykänslorna och vart påväg att spy ex antal ggr så ska inte till skolan imorn, och om det fortsätter tänker jag faktiskt stanna hemma i helgen med för vill inte åka nånstans om jag mår såhär. Och speciellt inte när jag börjar bli fucking förkyld med, så blir nog inte så bra om jag åker o smittar ner en massa folk då.
Usch, tankarna virvlar runt i huvudet på mig och jag e bara så trött på allt. Vill sova tills allt det dåliga raderats bort, som att det aldrig funnits. Men nä, samtidigt så hade jag inte haft det såhär underbart bra om jag inte först hade gått igenom det dåliga.. så aa det är väl bara att ta ett djupt andetag, acceptera att saker har hänt men att de inte händer längre utan att allt faktiskt är braaaaa!!!! Jättebra till och med. Allt funkar. Så det e bara att lägga allt dåligt bakom mig. Igen. Jag vet att jag gör det rätt ofta, börjar om alltså. Men det behövs för att allt ska funka. Tror till o med jag behöver börja om ännu fler ggr, för att undvika kaos gång på gång. Hursomhelst så är det alltid värt ett försök,eller hur?
Jag e stark,det vet jag ju.
Jag är inte dålig, jag är hur bra som helst.
Hoppas att alla har det bra, kram

yii följ gärna mig på instagram; mmandan

Jag ligger i soffan, fortfarande hemma hos pappa, och ska strax gå upp och lägga mig. Jag har ont i magen, mår illa, vill sova bort allt dåligt tills jag vaknar med ett leende på läpparna och inga bekymmer. Nicklas vill inte följa med till mamma denna gången heller...för han vill va ensam. Och jag vill inte vara en jobbig tjej, jag vill inte vara krävande, jag vill inte vara dålig. Så jag pratade med honom om det, försökte förklara, men det ledde ingenstans så istället gick jag ut och gick. Andades. Får väl förhoppningsvis träffa han imorn, annars vet jag helt seriöst inte vad jag ska göra. Allt, exakt allt, är så jävla kaos i mitt huvud. Och att folk säger till mig att jag mår dåligt, att jag behöver hjälp etc etc skapar ännu mer kaos. Mammas ord från senast jag var hos henne skapar kaos. Att Nicklas inte är här skapar kaos. Att jag inte har några vänner skapar kaos. Jag är ensam. Petetisk. Feg. Och jag jobbar på det. Så inihelvetet. Men DET är det ju ingen som ser. För jag är ju bara dålig. Eller hur?
Nä jag vet att det inte är så det är. Men det är så det uppfattas.