Nyårsafton idag då. Mitt tredje nyår som tonåring, och denna gången mår jag bra och allt är BRA. Många verkar tro att jag är samma nu som jag var för två år sedan, men de människorna känner mig förmodligen inte så bra som de tror för jag har gjort några extrema framsteg och jag är så trött på att höra alla människor säga hur dålig jag är, för det är jag ju inte.
Förra nyår satt jag tillsammans med Ronja på Långanäs ungdomshem, avdelning Slottet, och drack alkoholfi champange och lovade varandra att 2013 skulle bli ett mycket bättre år och att vi skulle ordna upp allt. Hon grät, jag grät, och jag gick in på hennes rum och kramade henne trots att det var mot reglerna att gå in på varandras rum. Ronja är verkligen min bästa vän, hon stöttade mig igenom några av de svåraste dagarna på Långanäs på ett sätt ingen annan någonsin gjort förr. Vi gjorde det bästa av situationen, tog vara på varandra och levde i vår egen värld.
I år firar jag med Nicklas, sitter för tillfället i hans kök och tittar på medans han lagar mat. Det känns bra att vara med honom, känns bra att han kommer krama mig när jag förmodligen börjar gråta vid tolvslaget för att jag vet att farfar skjuter stjärnor till mig. "Mamma, mamma, farfar skjuter stjärnor till mig!"
Det e bra nu.