Har haft en underbar helg med Nicklas (haha det skriver jag efter varje helg med honom känns det som, men det ääär ju så underbart!) Och nu har han börjat jobba på IKEA igen och det känns fantastiskt, trots att det bara är till slutet av januari. Nu vet jag var jag har honom, vet att han är hemma, bara en bussresa på 26 minuter iväg från mig. Han är inte längre långt borta och jag behöver inte längre vara så stressad och orolig. Har vart hellugn hela dagen, vaknade med Nicklas imorse och blev inte det minsta ledsen över att han sen åkte till jobbet. Har lämnat in allt jag ska i skolan, inga läxor, ingenting. Allt känns underbart bra och åh så glad jag är just nu. Ligger nerbäddad i sängen och äter chips och dipp. Jag intalar mig själv att jag inte behöver ha dåligt samvete över det, och att jag är bra som jag är, och då går allt enklare. Kramar i massor.

Lucia.
Idag är det ett år sedan som jag och sofia var tomtar i långanäs luciatåg och alla de andra avdelningarna tittade på. Efteråt så satt jag med de andra tjejerna från min avdelning och drack julmust, åt pepparkakor, lussebullar och skumtomtar. Jag minns hur Noah i personalen stoppade munnen full av skumtomtar så att han knappt kunde snacka och jag kunde inte sluta skratta. Samma morgon hade vi fått reda på att det skulle komma en ny tjej och att hon förmodligen skulle vara där när vi kom från skolan. Och mycket riktigt var hon där, men hon va på sitt rum och jag vi blev strängt tillsagda att inte knacka på. Vi satt nere vid bänken, som stod där den nyas tjejs rum och tre av de andra tjejernas rum med låg, och snackade. Jag nämnde min förredetta kompis hemma i ystad, emelie. Och nån minut senare öppnades den nya tjejens dörr och hon tog ett steg ut. Och allt i mitt huvud bara vändes uppochner och jag sprang emot henne och krama henne. "LILL RONJA". Hon var nog lika chockad som mig, men kramade mig hårt och viskade "manda" flera gånger. Min älskade fina Ronja. Det gjorde mig så ledsen att även hon hamnat på ett ställe som Långanäs, men det gjorde mig så glad att hon hamnade just hos mig. Vi bodde lite mer än två månader tillsammans på avdelning Slottet, och vi bråkade, skrattade, grät, kramades, lekte i snön, skrek på varann, byggde pärlplattor, ritade, skrev och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi var ju självklart vänner innan hon kom dit med, men vår tid där tillsammans stärkte våra band otroligt mycket och jag kommer alltid älska min lilla ronja. Kramar i massor till dig bobo om du läser detta.

Idag har även jag och Nicklas 5 månader, och det känns stooort. För det första så har jag aldrig haft fem månader med nån annan förut, för det andra är fem månader länge, ocg för det tredje hoppas jag att vi kommer ha mååånga fler månader. Han är underbar, vill ha han vid min sida nu och föralltid. Älskar honom.
Så ja, idag är en bra dag helt enkelt. Hoppas alla andra med har det bra, för det förtjänar ni.

Idag är en så himla bra dag, jag är glad, jag är avslappnad, jag känner mig trygg med mig själv. Är i skolan och hitills har allt gått bra, har till o med pratat med lite folk i klassen. Inte så mycket, men lite. Clara fyller år idag..sexton år. Och jag är så glad för hennes skull att allt ordnat sig för henne. Jag vet inte om det ordnat sig mer för henne än vad det ordnat sig för mig, det enda jag vet är att det ordnat sig. Och det är det enda jag bryr mig om. Detta trodde nog ingen av oss för ett och ett halvt år sen. Men de på oss nu..vi står fortfarande upp. Vi har inga sår på våra armar. Vi är lyckliga. Och vi är där vi ska vara. Jag är stolt över henne. Jag är stolt över mig själv. Endast stolt. För vi har fixat det.
Imorgon är det lucia. Ett år sen Ronja flyttade till Långanäs och hon och jag sa tuffing till varann första gången på en evighet. Och fem månader sedan Nicklas sa att han ville vara tillsammans med mig. Längtar tills jag får.krama honom imorn.

"Hälften av dom som kämpar, går under. Hälften av dom som älskar, exploderar" -Håkan Hellström
Tar & skriver ett snabbt inlägg här nu innan jag ska sova, igårkväll och så gott som hela dagen idag fram tills för bara nån timme sen så har jag mått extremt dåligt. Allt har vart uppochner, och nu är jag trött på att mitt humör går såhär uppochner hela tiden och det knäcker mig. Så idag gjorde jag en av de starkaste grejerna jag gjort, jag bad om hjälp. Det har jag aldrig gjort förr. Men nu är det fixat. Imorn ska Anci ringa till bup och försöka fixa en tid där, så att jag får börja snacka med någon. Det känns bra, för denna gången gör jag det frivilligt, och då känns det bättre. Jag ska även börja snacka med kuratorn på skolan, och ja, nu ska allt ordna sig helt enkelt. Oavsett vad. För detta funkar inte längre, allt det dåliga, att jag lägger över allt på Nicklas, att jag blir ledsen så mycket... Så jag är stolt över mig nu, att jag tar tag i det. Hoppas att alla har det bra för det tror jag att jag gör, och om jag inte gör det så kommer jag göra det inom en otroligt snar framtid iallafall. Jag längtar till fredag...för då får jag krama min ängel. Och btw har jag världens sötaste bakgrundsbild :3 hehe min fina pojke såklart
Puss

Igår så ringde Nicklas mig på kvällen, frågade vad jag gjorde och lite så, och frågade sen om han kanske kunde komma och guuud så glad jag blev!!! Så ca en halvtimme senare eller så så träffades vi nere vid ica, köpte chips & cola och åkte sedan hem till mig. Vi kramades, skrattade, mös, pussades och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi tittade på film, krängde chips och sedan somnade jag sådär mysigt som jag alltid gör när jag är med honom. Men sov himla oroligt, vaknade flera gånger och sov inte alls speciellt bra kändes det som. Men vaknade iallafall utvilad tjugo över nio och väckte Nicklas då med.
Nu är vi hemma hos honom, allt känns bra förutom en enorm huvudvärk, kalla fötter, mår illa och är fortfarande förkyld. Men blir väl att asa sig iväg till.skolan i vilket fall som helst imorgon.

Pratade med Carro innan och hon blev sur på mig för att jag inte kom i helgen, jag förstår verkligen henne. För jag vet hur besvikna de blir, framför allt Liam. Och jag förstår också att de kanske inte tror på att jag är sjuk. Men det är jag. Jag har inte alls mått bra sedan i tisdagskväll när allt började. Och nu så tror ju alla självklart att det är pga att Nicklas inte ville följa med till mamma i helgen, att Nicklas pluggar i Växjö, att Nicklas inte har tid att snacka med mig så jättemycket, att jag och Nicklas kanske har bråkat. I tre veckors tid har jag fått höra detta nu och jag pallar inte det!!! ALLT. HANDLAR. INTE. OM. DET.
Och sedan så sa ju Carro även meningen "Du är så jävla ensam", vilket ju inte precis bättrade på mitt humör. Jag vet inte hur hon menade det, för jag orkade inte fråga. Men jag vet att jag är ensam. Och jag är faktiskt trött på att alla alltid säger DET JAG GÖR FEL. Och aldrig det jag gör rätt. Jag orkar inte mer helt enkelt, för nu har det gått över gränsen och min bägare har runnit över. Jag är så...trött på att försöka allt jag kan men att duga för alla andra men samtidigt för mig själv. Jag duger inte längre, för det är så det känns.

tjenatjena , har spenderat dagen med att först glo på film, sedan gick jag ut och gick en rätt så lång runda i detta otroligt underbara snöväder haha. helt vitt överallt, och halt så inihelvetet!!! höll på att halka ex antal gånger under tiden jag var ute och gick. 

jag har ätit upp min ben & jerry glass, satt up en massa sidor från kalle anka tidningar på väggarna men funderar på att ta ner det igen. rummer ser visserligen lite mysigare ut, men ne.. jag venne. det ser renare ut när det inte är en massa sånt på väggarna men aa låter det va ett tag och tar ner det när jag funderat ett tag. haha, så krånglig jag äär. 

jag har vart på grymt bra humör hela dagen idag! kanske beror det på att det inte är lika grått och trist ute nu när det är snö istället för bara.. mörkt haha. ååh allt känns så bra! och jag har till och med låtit nicklas vara när han bett om det, inte smsat en massa hela tiden förutom när jag vetat han har både tid och lust. jag känner att ja.. jag börjar förstå nu. jag gör framsteg, hela tiden, och det syns mer och mer. jag vet inte om nicklas ser och märker det, men jag ser det iallafall, och det är väl det viktigaste? egentligen. 

både igår och idag så har jag känt mig så himla..nöjd. nöjd med mig själv liksom. jag har inte känt mig tjock och misslyckad. jag har inte känt mig ensam. jag har inte brytt mig så mycket om allt annat. kanske beror det på att jag har tagit allting en bit i taget, inte stressat och inte tänkt framåt på resten av veckan och så som jag brukar. så så länge jag gör så så funkar det mesta. för det funkar inte riktigt för mig att tänka på ensamheten hela tiden, för då blir den större och större och tar över mig totalt som den gjort nu de senaste veckorna och nä jag pallar faktiskt inte det mer nu. det är bättre att ta en dag i taget. planera in grejer för de andra dagarna så att man vet att tiden kommer gå snabbt liksom. 

jag fixar detta. 

jag fixar ju allt. 

& ja , som ni kanske märkt har jag bytt header. tröttnade en aning på den andra haha. men ja, det är typ bland annat det med som jag fixat med ikväll. börjar bli trött, så nästan bud på att gå ner till byn och handla redbull och monster så att jag pallar vara vaken lite till. känner inte för att sova så tidigt inatt precis. och frisk luft är skönt tjalala. hoppas alla har det bäst, för det har jaaag, kram.

Hmmm känner att jag bara måste skriva detta nu för jag märkte nyss att det är snö ute!! Liksom, herregud. Detta har jag verkligen längtat efter, att existera, i ett vinterparadis (aah så dubbelmoral att jag i förra inlägget längtade efter sommaren xD)
Men nu är snön här och tomten och hans renar kan landa snällt och fint och försiktigt på våra hustak. Bästastebästaste julen. Wonderful. Nu är det snart dags att sova, och veta att det är snööö ute, det känns ju lite smått fantastiskt.
Jag gillar julen, och har alltid gjort det. Men nu, tack vare Nicklas, har jag börjat tänka lite mer på de där med julen och asså det är så otroligt orättvist egentligen. Med alla bortskämda ungar som får exakt aaallt de önskar sig, eller reser iväg, och skryter som satan över det efteråt. Och sedan finns det de som inte får nåt alls, de som inte har nåt att berätta om. Det är synd. Så jävla synd. Och jag hatar att det är på det viset. Julen är en underbar högtid som alla borde få fira tillsammans med de de älskar, utan att bekymra sig över alla dessa förbannade julklappar.
Kom nyss på att jag inte ens börjat på Nicklas julklapp och vill inte göra han besviken... så måste fixa nåågot<3<3<3

Stannade hemma från skolan idag och mår varken bättre eller sämre, men humöret är iallafall bra igen. På topp till och med. Och ja..det är ju en fördel. Har spenderat dagen med att kolla klart sista säsongen av Vänner och tittat på Flickan som lekte med elden & Luftslottet som sprängdes med. Grymma filmer! Speciellt Flickan som lekte med elden. Rekommenderar den starkt. Ska även ta och läaa böckerna, för Nicklas har sagt att de är bra.
Nu ligger jag och tittar på Sune i Grekland och mår fortfarande kasst så blir väl att jag stannar hemma i helgen antar jag.. :/
Asså guud jag vill åka utomlands. Ligga i solen, bada i pool, handla massa onödigt kraffs, se solnedgången, gå i shorts.
Åh gud jag tror jag förvandlats till en sommarmänniska haha, det har nog aldrig hänt förr.
Undrar om det beror på att denna sommaren vart den bästa i hela mitt liv. Jag hade det underbart denna sommaren. Med Nicklas, med bad, med sol, med vänner, med leende, med bra humör, med pizza, med grillad mat, med minnen i tusen.. jag längtar såå till nästa sommar, hoppas att jag och nicklas får en lika underbar sommar då som nu.
För om jag ska vara ärlig aå tror jag att jag förtjänar allt detta bra som händer nuförtiden, efter allt dåligt som hänt innan. Jag förtjänar inte att må dåligt längre. Jag förtjänar inte att tro att jag är dålig, för det är jag inte. Jag är så himla bra, och så himla fin, och det kan ingen ändra på. För allt är fint och bra nu. Och jag är lycklig.