Hem ljuva hem.
Det känns tryggt och varmt att ligga hemma i min sköna säng igen. Känns bra att vara hemma. Det har vart skönt att vara hos pappa och ska dit i helgen med, så det är rätt okej ändå. Men ändå skönt att vara hemmahemmahemma. Mitt humör har ordnat upp sig lite grann nu, och jag och Nicklas är sams igen tror jag. Hursomhelst så hoppas jag att både hans och mitt humör är bättre imorn.
Jag träffade Ada några timmar på hennes skola i Svedala och tittade när hästapollarna hoppade omkring och var söta iih. Frös visserligen som fan,men det var rätt lugnt ändå. Skönt att träffa henne, min fina tant.

Både igår och idag har jag haft värsta spykänslorna och vart påväg att spy ex antal ggr så ska inte till skolan imorn, och om det fortsätter tänker jag faktiskt stanna hemma i helgen med för vill inte åka nånstans om jag mår såhär. Och speciellt inte när jag börjar bli fucking förkyld med, så blir nog inte så bra om jag åker o smittar ner en massa folk då.
Usch, tankarna virvlar runt i huvudet på mig och jag e bara så trött på allt. Vill sova tills allt det dåliga raderats bort, som att det aldrig funnits. Men nä, samtidigt så hade jag inte haft det såhär underbart bra om jag inte först hade gått igenom det dåliga.. så aa det är väl bara att ta ett djupt andetag, acceptera att saker har hänt men att de inte händer längre utan att allt faktiskt är braaaaa!!!! Jättebra till och med. Allt funkar. Så det e bara att lägga allt dåligt bakom mig. Igen. Jag vet att jag gör det rätt ofta, börjar om alltså. Men det behövs för att allt ska funka. Tror till o med jag behöver börja om ännu fler ggr, för att undvika kaos gång på gång. Hursomhelst så är det alltid värt ett försök,eller hur?
Jag e stark,det vet jag ju.
Jag är inte dålig, jag är hur bra som helst.
Hoppas att alla har det bra, kram

yii följ gärna mig på instagram; mmandan

Jag ligger i soffan, fortfarande hemma hos pappa, och ska strax gå upp och lägga mig. Jag har ont i magen, mår illa, vill sova bort allt dåligt tills jag vaknar med ett leende på läpparna och inga bekymmer. Nicklas vill inte följa med till mamma denna gången heller...för han vill va ensam. Och jag vill inte vara en jobbig tjej, jag vill inte vara krävande, jag vill inte vara dålig. Så jag pratade med honom om det, försökte förklara, men det ledde ingenstans så istället gick jag ut och gick. Andades. Får väl förhoppningsvis träffa han imorn, annars vet jag helt seriöst inte vad jag ska göra. Allt, exakt allt, är så jävla kaos i mitt huvud. Och att folk säger till mig att jag mår dåligt, att jag behöver hjälp etc etc skapar ännu mer kaos. Mammas ord från senast jag var hos henne skapar kaos. Att Nicklas inte är här skapar kaos. Att jag inte har några vänner skapar kaos. Jag är ensam. Petetisk. Feg. Och jag jobbar på det. Så inihelvetet. Men DET är det ju ingen som ser. För jag är ju bara dålig. Eller hur?
Nä jag vet att det inte är så det är. Men det är så det uppfattas.

Jag har haft en underbar helg, precis som alla andra helger jag spenderar med Nicklas. Lördag till söndag var vi hos mig, tittade på Kick-Ass 1&2, åt chips och dipp, skrattade mycket och hade det fantastiskt. (Kanske redan skrivit det men pallar inte kolla haha) Nu e han i Agunnaryd och imorse blev jag nästan inte alls ledsen när han skulle åka till Växjö och skolan. Jag har fixat hela dagen i skolan, och det känns med bra. Känns som om de på skolan liksom..respekterar mig, fast i tystnad haha. Det lilla jag visat dom av mig själv har väl räckt för att få de att förstå att jag inte är någon man ska ge sig på typ. Känns konstigt när jag försöker förklara det här, men det lät rätt okej när jag och Nicklas diskutera det haha.

Nu tisdag till onsdag ska vi ha prao och jag hade inte hittat nånstans att vara imed jag vart sjuk och inte haft tid att leta, så det sluta med att jag ringde pappa ist. Så nu är jag hos honom, Carro och bröderna i Skurup och åker hem på.onsdag nån gång. Det känns bra. Ett bra & mysigt sätt att fördriva några dagar av denna veckan iallafall. (btw så räknas knappt denna veckan imed dagarna går snabbt & det betyder att det bara e typ en vecka,alltså nästa, kvar som nicklas ska va där uppe! Omgomgomg va jag längtar till att ha hem han som vanligt igen)
Usch va mycket tjat det blir och har blivit om Nicklas nu de senaste dagarna, men aa det börjar ordna upp sig i mitt huvud nu igen och det e ju bra. Hoppas att alla har det super och att alla ni i världen som mår dåligt tar ett djupt andetag, lägger rakbladen åt sidan och lägger er och kramar en kudde istället. Ni är starkare än vad ni tror. Och jag önskar att jag kunde hjälpa alla. Kramen.

Längesen man skrev här känns det som.... hmmm
Jag överlevde både torsdagen och fredagen i skolan, men nu börjar jag ist bli förkyld så det dröjer väl inte länge förrän jag är hemma från skolan än en gång (fast denna gången för att jag e sjuk på riktigt och inte pga stress osv haha) Just nu är jag och Nicklas hos Tobbe och Nicke hjälper Tobbe Annies bil. Det är kallt, jag fryser om mina fingrar och fötter och pallar seriöst inte vara här. Vill bara hem till Nicklas och hans varma säng. Vill kramas och mysa och ha det såhär underbart bra som vi haft det sen i fredags. Han är så underbart fin.Sedan imorn drar han iväg till jävla växjö och sen agunnaryd igen...men aa det e bara denna och nästa vecka kvar, sen ska han börja på IKEA igen och då har jag min pojke hemma igen. Så det smartaste jag kan göra är väl att göra som Nicklas, att inte bry mig.
Brukar bli bäst så. För då mår man inte dåligt. Men tyvärr är ju jag en människa som bryr mig. Och jag kan inte längre avgöra om det är bra eller dåligt. För det känns lite som att, speciellt Nicklas, bara tycker det är dåligt.
Jag är trött på att lida igenom dagarna med tankar i huvudet om att det enda jag har att se fram emot är Nicklas, och honom träffar jag ju inte så mycket. Skönt att detta bara är tillfälligt, för jag hade nog aldrig klarat av ett långdistans förhållande faktiskt. Det är alldeles för jobbigt för en som mig, det tar på både mina krafter och min energi. Och jag är inte stark nog för att klara av sånt så mycket... jag älskar honom.

p.s Paul Walker, vila i frid. Du kommer alltid leva vidare i våra hjärtan & vi tänker på dig varje gång vi kör snabbt på en motorväg. Jag lovar.
Du gjorde Fast & the furious till det som det är, underbart. Gud behövde en ny racer i sitt team, så lycka till där uppe.