Fyra månader med Nicklas idag, helt sjukt, är så glad. Är inte van vid att folk står ut med mig.. jag är en sån man tröttnar på. Men när det gäller Nicklas har jag släppt de där tankarna, för har han inte tröttnat på mig nu så kommer han inte göra det sen heller. För vi har redan passerat den perioden där jag vart som värst och ännu värre. Nu går det bara framåt, jag blir bara bättre. Och det är jag så glad över.

 Fyra månader känns kanske lite, men för mig är den en total evighet och tänk att jag fått spendera en evighet med den bästa på jorden. Och att jag kommer få spendera ännu fler evigheter med honom. Hur kan det komma sig egentligen att Gud eller vad som nu finns där uppe tyckte att jag förtjänade detta. Honom. Han räddade mig från helvetet som jag var påväg att falla tillbaka i, han gjorde mig bra, han får mig att skratta, han får mig att tycka om mig själv, han får mig att förstå, han ger mitt liv en mening. 

Jag vet vad alla tycker och tänker om mig och om detta.. de klagar på åldersskillnaden, de gnäller på att jag inte vet vad jag vill, att jag bara är 15 år osv. Men och? För ett år sedan visste jag inte ett skit och var ett kaos, och det hade jag vart nu med om inte saker hade löst sig! Men nu löste det sig, eller hur? Allt blev bra. Allt är bra. Nicklas är min ängel, han räddade mig. Och utan honom är jag inget. Ett liv utan honom är inget jag vill ha. Han är min hummer, haha. 

   Idag är jag hemma från skolan pga min jävla rygg som gör ont så inihelvetet och gör att jag mår illa med, ska kolla upp det nästa vecka. Imorn ska jag försöka gå till skolan men om det blir värre då med så går jag hem igen. Men det är iallafall värt att testa att gå dit och se om det gör lika ont eller inte. Och sedan ska jag träffa Thessan med imorn och vi kommer äga ut Lönsboda för att vi är grymma..eller nått sånt aa, vi är awesome. Och sedan på fredag ska Nicklas sova här och på lördag ska vi till Agunnaryd och sova där till söndag. Det känns bra. Underbart. Allt känns bra. Och underbart. Jag tror nog inte jag känt såhär om mitt liv förr faktiskt. Har spenderat dagen med att fixa lite här med bloggen, snygg bild jag har som header va... hmmm, haha, också har jag fixat bland mina spotify listor men är fortfarande inte helt nöjd men för tillfället får det vara så tills jag kommer på nått nytt, också har jag glott på Vänner (självklart) och ätit oboymackor. Strax ska jag städa mitt rum och ut och gå och aa detta är en bra dag helt enkelt. (har satt igång med det där att gå ut och gå igen för känner att mitt självförtroende är typ..långt ner. det är inte bra för mig att höra "du kommer bli tjock" så fort jag vill äta nått onyttigt, men tror att den personen förstått det nu :* så allt är ju bra egentligen, förutom att jag känner mig kass så fort jag ser mig själv så träningen får mig att känna mig bättre så fortsätter såhär ett tag tills jag e nöjd med mig själv igen) 

Btw så är jag helt och hållet instagram beroende och jag ser en massa folk där som mår skit, lägger ut bilder på sina uppskurna armar och skriver hur de mår. Om mörkret och ångesten, och det gör så ont i mig att se det. Men jag vill heller inte blunda för det. För det är ju så världen är! Men det är fan aldrig någon nuförtiden som ser det. Livet är ett helvete för så enormt många och jag önskar att jag bara kunde fixa alla de människornas liv, men det kan jag inte. Inte ensam. Men vet ni vad? Om alla hjälps åt så kanske folk fattar, om vi slutar mobba och börjar tänka lite mer på andra än bara på oss själva så kanske allt ordnar sig även för de där som just nu sitter inne på en skoltoalett med ett gäng rakblad i handen och tänker tanken att försvinna bort. Jag har vart där, vet hur det känns, och vet att man kan ta sig ur det. Men ALDRIG att man klarar det själv. Så snälla, om du som läser detta mår så som jag beskriver så snälla.. ta emot hjälpen och om du inte blivit erbjuden den så res dig upp och leta upp den, och tvinga på dig själv den. För du fixar det, alla fixar det. Tillsammans. För ingen förtjänar att må dåligt. Bara så att ni vet.

 Kramar i massor till världen (detta blev ett längre inlägg än vanligt aa men kan bero på att jag sitter vid datorn och skriver istället för på mobilen och plus att jag är på sånt snällt mysigt skrivigt humör idag)  

Igår sov jag hos Nicklas, mådde fortfarande dåligt (ont i ryggen, mår illa osv vilket jag fortfarande gör) men hade hur mysigt som helst ändå.
Idag var hans första dag på utbildningen i Växjö och när han skulle köra imorse så bröt jag ihop totalt nästan utan anledning och han låg och höll om mig en stund innan han var tvungen att köra. Då gav han mig en blå nalle och sa "Här, krama den och sov lite nu" och log. Hans leende gör mig lugn på ca två sekunder och det är rätt skönt.

Dagen blev rätt kaos och jag har inte mått speciellt bra överhuvudtaget men nu är jag hemma, har tittat på Vänner och ätit godis hela eftermiddagen och imorn kommer förmodligen soc hit och jag är ledig från skolan. Rätt skönt.
Också ska jag börja gå ut och gå osv varje dag igen hade jag tänkt. Känner mig tjock och gillar inte det...
Allting går upp och ner, och för tillfället är det uppe och jag hoppas att det förblir så för jag orkar verkligen inte mer dåligt och drygt och fult i mitt liv. Jag behöver och förtjänar detta, att må såhär bra alltså. Jag är rätt glad såhär.

Tonvis med "om", "ifall att" och "kanske" virvlar rundor i mitt lilla blonda huvud och jag får lite halvt panik. Jag är en så dryg människa..jag vet det. Och jag vet inte vad jag ska göra heller när ångesten kommer över mig när jag minst anar det.
Jag är ju glad nu! Det är jag ju. Allt är bra. Mellan mig och Nicklas är saker perfekt, det funkar med familjen i ystad och skurup, det funkar hemma, det är bättre än på länge i skolan. Jag förstår inte vad jag håller på med, ser problem som inte ens finns, suckar högt över alla måsten här i livet och börjar gråta som om jag aldrig gråtit förr över småsaker jag inte förstår mig på.
Jag spelar teater, så fort jag mår dåligt, och jag avskyr det. Egentligen vet jag inte vad meningen med detta inlägget är, men jag mår ju bra...fast ändå mår jag dåligt. Och att jag nog börjar bli sjuk plus har nått problem med ryggen gör ju inte grejen bättre. Suck.

Hade cirka den bästa födelsedagen någonsin igår. Åkte till Malmö och firade med mamma under dagen, åt på BK, fikade på Barista och jag inhandlade tre nya bhar, ett par nya trosor, en tröja, en halsduk, ett par vantar och ett par svarta jeans. Sedan fick jag alla säsonger av Vänner av mamma och har nog aldrig blivit så glad över en present haha. Av Anci och Håkan fick jag ett silver halsband med ett hjärta på och en Victorias Secret parfym.
På kvällen åkte jag hem till Nicklas, åt pizza, gick ut med Rex och tittade lite på Vänner innan vi skulle sova. Underbara pojken var helt fantastiskt snäll och att somna i hans famn på en av de viktigaste dagarna på året kändes rent ut sagt fantastiskt.
~Lever livet tjalal

Någon gång i början av sommaren så lovade jag Nicklas att tvätta och städa hans bil och ÄNTLIGEN har vi tagit tag i det haha. I fredags efter att vi vart på skroten i k-stad så städade vi den och igår tvättade vi den. Eller ja, JAG tvättade den. Känner mig grym, gjorde det till och med frivilligt höhö. Har sovit hos han två nätter i rad och inatt sov han hos mig. Så himla mysigt att vara så mycket med han, det gör mig glad. Det jobbiga är ju när man sedan ska säga hejdå, men det går över efter ett tag. Fast nu imorse var det faktiskt inte så jobbigt. Allt känns bra, och denna veckan ska jag inte kaosa upp en massa.
Om nån vecka börjar han sin utbildning i Växjö för att ta sista delen av sitt lastbilskort och trots att jag är glad för hans skull så gör det ont i mig att han ska vara så långt borta från mig. Men äsch, vi fixar det med. Vi har ju fixat allting annat hittills, trots att det vart svårt och jävligt jobbigt emellanåt. Med Nicklas så känner jag mig verkligen älskad, att jag är värd att kämpa för. Och när han säger det så tror jag han. Det är vi nu, och allt är bra och blir bara bättre och bättre. Jag tror på detta.

Inatt så sov jag här hemma hoaäs Nicklas och sov skönare än vad jag gjort på ooootroligt länge.
När vi satt och åt så låg Rex på golvet och reste sig helt plötsligt upp och stod och tittade upp i hörnet på taket och viftade på svansen en massa, trots att det inte var något där. Det spökar i Nicklas hus så det var nog det han såg. Och sen när jag och Nicklas var uppe på hans rum så låg Rex på golvet och tittade rakt ut i rummet som om där var någon, och sedan lyfte han på huvudet och såg ut precis som när man klappar honom. Det var riiiktigt fräckt att se faktiskt, först och främst att han både såg och hörde Mikael och plus att han tyckte om honom och lät han klappa honom osv.

Nu är vi ute hos Annie för Nicklas ska hjälpa Tobbe med Tobbes a-traktor. Jag är på rätt bra humör idag, vill hoppa rundor och skratta och bara skrika ut till världen att Nicklas är min, bara min och den bästa i världen.

Nu sitter jag på bussen till lönsboda och känner mig så oerhört oslagbar, och fattar inte riktigt varför haha. Klädd i Lill-Ronjas tights, Carros halsduk, Nicklas jacka, Thessans skor, och en tröja som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån, så känner jag mig som mig själv och fräck som ffaan. Idag är en bra dag och jag trivs med livet helt enkelt.

Kom nyss på att det ju är halloween idag. Helt sjukt. För ett år sedan bodde jag på Långanäs Ungdomshem i Eksjö och längtade till min födelsedag. För två år sedan gick jag, julia, ronja v och några till bus eller godis och lekte tuffa tolv-trettonåringar. Det gör mig så himla förvånad att tiden gått så inihelvetets snabbt, men att det ändå hänt så enormt mycket!!!
Och om lite mindre än två veckor har jag och Nicklas vart tillsammans i fyra månader, vilket gör mig totalt överlycklig. Allt dåligt har lett till något bra. Och trots att jag inte mådde bra förut så är jag glad att jag mådde som jag mådde för annars hade jag kanske inte mått såhär bra nu.

När jag bodde hemma så gick jag, pappa, carro och mina bröder alltid Spöktåget på Halloween. Hur många utklädda ungar som helst som går genom Skurup. Jag tyckte det var lika kul varje gång och därför har Halloween blivit min favorithögtid någonsin. Till och med bättre än julen, nästan haha. Nu ska jag sova för ska upp "tidigt" imorn (åtta) för ska med bussen till lönsboda nio för vi ska till kristianstad och skroten (för yolo swag typ, haha nä skoja)

Och här bjuder jag på en bild av en liten Amanda-häxa med lila peruk.